15:e juli 2004 Hej Hopp! Oooo, ljuvligheter! Kan ni tänka er att idag har jag flugit fram i samma hastighet som innan gravidosaurius-magen, ljudlöst och med vinden i håret... Nämen, tänker ni nu, har hon månne börjat jogga... Men näää... Med tanke på att det tog mig en och en halv timma att gå fram och tillbaka till affären härom dagen (och det slutade med att jag höll på att drunkna, för man kan inte börja springa bara för att det börjar ösregna när man ser ut som jag...), så nä... Det var inte nån liten joggingtur jag var ute på... Men jag har cyklat!!! Det var helt gudomligt! (Och åååå, vad jag saknar spinningen, men, men...) Jag känner mig som en människa igen! Jag kan ta mig fram utan att känna mig som en flodhäst! Jag menar, till och med i bilen känner man sig ju omåttligt osmidig! Så nu ska jag cykla överallt till Skrutt kommer! (För jag misstänker att sen vill man inte ens tänka cykelsadel på ett par veckor...) Ännu härligare var förstås att jag cyklade till badet och träffade min tjocka kompis L. Fikade, simmade, låg i solen och hade det bra. Simma var visserligen inte så skönt som jag hade hoppats, gjorde ont i ryggen, men det är ju svalkande och skönt att bara plaska runt! Var hos BM och på BB Stockholm med i går. Blev "godkänd", vi är "NORMAAALA" jag och Skrutt!. Så om Skrutten håller sig på plats till på söndag är vi välkomna till BB Stockholm sen. Blev tyvärr inte så jätteimpad av BB Stockholm. Men kanske hade jag för höga förväntlingar och krav. Eller det enda jag inte var så impad av var egenligen familjerummen... Men om nu deras familjerum är så mycket finare än alla andras, så tycker jag synd om ”alla andra”. De andra lokalerna, rummen där man föder och matsalen och köket var i alla fall fina, kändes mer som ett vanligt hem än en landstingsanstalt. Men familjerummen var mer av lågklasshotell-typ... Tur man inte behöver stanna så länge... USK-an som visade oss runt verkade i alla fall helt ok, Och jag ser jättemycket fram emot att få komma dit "på riktigt"! Hos vanliga BM kollades allt för en sammanfattning... Järnet låg på 116, lägst hittills, men helt ok tycker jag med tanke på att jag inte tagit en enda tablett under hela seglingen. Var lite orolig för glukosen eftersom jag precis innan mumsat i mig värsta bullen när jag var och fikade hos L och H, men den hade inte "hunnit ut i blodet" som min BM sa, när jag uttryckte min förvåning över det låga värdet och erkände mitt frosseri... Var tvungen att väga mig med. Inte för att jag stretade emot, jag är lite tuffare nu och hennes gruff gick obemärkt förbi. 19 kg totalt så här långt. Helt ok tycker jag, jag är inte orolig för att de inte ska gå att bli av med. SF-måttet har ramlat ner till mittersta normalkurvan igen, och hjärtljuden låg på 148, ca... Hon ska nämligen räkna i 15 sek, men Skrutten låg aldrig still mer än 12 sek, så det gick inte riktigt... Blodtrycket hade gått ner lite också, det var ju skönt, och Skrutten låg kvar med rätt ände ner, och har gått från "rörlig" till "ruckbar". Misstänker att den slutgiltiga fixeringen inte är långt borta, för igår kunde jag riktigt känna hur h*n borrade ner huvudet... Ilar som fasen i framfogen kan jag meddela... Tog blodprov med! Och jag är så himla duktig!!! Tänk vad man får gå igenom för sin älskade Skrutt! Varken slogs eller svimmade, men det kräver en ruskig självdiciplin ska jag säga. Och ett himla flåsande och frustande och snyftande och hypervenilerande... Låter som en hel ångmaskin för att jag ska lyckas ligga kvar på den där nedra britsen när varenda fiber i hela kroppen skriker att "Det är FEEEL! Det finns inget hål där!!! Det är inte meningen att man ska sticka in nåt där!!!" Men jag gjorde det! Fy fasen vad jag är bra! Tror att det bara är en spruta till nu efter förlossningen för att få ordning på den där himla negativiteten... Så hoppas jag ju såklart också att jag ska fixa hela förlossningen utan stick, vi får väl se hur det går... Jag tycker såklart att min rädsla ar fullständigt logisk, men jag förstår att de flesta andra inte gör det... Särskilt som jag inte har nåt problem med akupunkturnålar... Visst är det skumt... Gick igenom vår födelseplan med med BM, och hon tyckte det såg bra ut. Den finns här om nån vill läsa... Så, jag tror vi är ganska redo nu... Ska måla Skruttrummet i helgen. Barnvagnen har kommit, så den hämtar vi kanske i nästa vecka, och sen känns det som vi är rätt klara med det vi vill göra för att Skrutt ska känna sig välkommen... Så till nästa helg ungefär... Det vore helt ok. Fast å andra sidan kan jag inte säga att det är nån brådska... Visst längtar vi... Stefan frågar Skrutt minst ett par gånger om dan "Vad gööör du där inne?!? Kom ut så vi kan kraaamas!!!" och lockar med bilbanor och Mulle Meck, men det hjälper inte. Och även om jag längtar jag med, så kommer det nog att bli en större förändring för mig. Från att ha haft Skrutten med mig, inom mig, dygnet runt, så blir det en egen liten person som finns här på utsidan... Visst är det konstigt! Magbilder UL-Bilder |
|