Vecka 31+2, trettioandra veckan, sjunde månaden
8:e juni 2004



Hej Alla!

Här är det lugna gatan... Vi mår som vanligt, Skrutten far runt som vanligt och tja, allt är som vanligt...
Fast det har blivit en människa till på jorden sen sist förstås... Min kollega har fått en liten, liten son! 2 495 g och 47 cm. Så nu har mina kollegor under de sista veckorna lyckats producera en jättebebis och en pyttebebis. Hoppas det bättrar på oddsen för att vi ska få en fullkomligt normalstor bebis... 3 500 g och 50 cm, det är lagom tycker jag... Är du en sån Skrutten?

Nä, men eftersom alla under hela graviditeten talat om för mig vilken STOOOR mage jag har, så har jag oroat mig en del för att få en jättebebis... Dels för att jag inbillar mig att förlossningen blir mycket jobbigare (även om jag med hjärnan vet att så inte är fallet) men också för att jag inte vill missa den där pytte-spädis-tiden... Goseklumparna som är runt fem kilo när dom kommer är lixom så mycket mer småbarn än pytte-bebis...
Och i början av graviditeten (eller, nä, i mitten vid v 23-24 ungefär, men när BM började mäta mitt sf-mått) låg jag ju lite över normalkurvan, men sen dess har jag legat mitt på den mittersta kurvan. Heeelt normaaalt...
Men å andra sidan är inte magmåttet nån säker indikation på hur stort barnet är heller... Stort sf-mått kan tex betyda att man har ovanligt mycket fostervatten att släpa runt på... Och min senaste kollega som fick barn nu, hon låg också mitt på kurvan, hade en mage som såg "liten" ut, fick sin son 8 dagar innan beräknat bf och fick ändå en sån pyttis... Så jag vet inte riktigt vad man kan göra för att försäkra sig om att få en lagom stor bebis... Vi brukade skoja om rödvin och cigaretter, men det känns på nåt sätt inte lika roligt längre...

Antar att det enda man kan göra är att vänta och se. Och skulle magen fara iväg och bli stor-stor, då tänker jag kräva att dom gör ett extra UL och uppskattar Skrutts vikt.
Undrar varför jag har hakat upp mig så förskräckligt på det här hur stor Skrutt är?!?!? Men så har jag ju alltid varit lite viktfixerad...

Måste få skryta lite med världens bästa man med! Nästan varje kväll masserar han mina svullna fötter och trycker hårt, hårt på lymfapunkterna vid hälsenan. Och jag tycker faktiskt att det hjälper! Det är alltid den högra (den gamla stukade) som är mest svullen på kvällarna, men den andra är bara lite svullen nu för tiden!

Och så ett gnäll bara... Inte om oss, eller mig, eller jobbet, eller Skrutten eller nåt... Nä...

J*VLA ROSLAGSBANAN!
Tar min man ifrån mig på kvällarna, och så har dom mage att kalla alternativet ERSÄTTNINGSBUSSAR!!! Nä, vi måste komma på en bättre lösning. Antar att jag får börja hämta Stefan i Mörby eller nåt när jag slutat jobba, annars kommer vi ju aldrig att ses! Kan man lämna in klagomål nånstans?!?

Saken är ju den att Stefan bytt butik, till en av de mindre citybutikerna, delvis för att (jag tyckte) att han jobbade för mycket. Och han kände själv att han inte kunde koppla av och njuta av ledigheten när han var hemme utan han ville själv byta butik och landa i den, så han kunde varva ner i god tid för Skrutts skull.
(Visst är han klok min man!!!) (Och när jag tänker efter har hans byte av butik inte alls påverkat hans sena kvällar, så bytet har bara varit positivt. Det hade varit så här även om han jobbat kvar i den gamla butiken.)
I alla fall så stänger ju alla butikerna sju, och med tidtabellerna som Roslagsbanan håller så betyder det att han är hemma kvart över åtta... Normalt altså... Så jag har vant mig vid att det vi gör på vardagkvällarna är att äta middag (vid halv nio-nio) sen ligger vi på soffan en stund och ser nåt på TV, alternativt Stefan sitter framför datorn och jag går och lägger mig... Jättekul...
Och av nån anledning går jag hela tiden och inbillar mig att det bara är tillfälligt... (Ja, Stefans arbetstider är ungefär den enda anledningen till att vi bråkar, de gånger det händer. Jag känner mig som en ensam gnällig hemmafru, och Stefan får dåligt samvete...) Men det var ju inte det jag skulle gnälla om, utan ROSLAGSBANAN!
Nu i sommar ska dom lägga om spåren mellan Roslags Näsby och Vallentuna, dvs på den sträckan vi bor. Det gör att dom har lagt om tågtiderna, så Stefan till att börja med får åka med ett tåg som går ca 20 minuter senare än det han normalt tar, och det går bara halva vägen... Så sen ska han sitta och skumpa på ERSÄTTNINGSBUSSEN i 20 minuter till... Arrghhh...

Förlorad arbetstid/inkomst kan man säkert ansöka om att få ersättning för... Men förlorad familjetid då?!?!? Ersättning för uteblivet gos i soffan...
Snyft...

Nä, det är väl lika bra att jag går och fixar lite käk, för om inte den är klar när Stefan kliver innanför dörren då blir det midnatt innan vi ätit...
Men jag vill inte ha det så här!



Förra Från början Nästa

Magbilder UL-Bilder