1:a juni 2004 Hej Dagboken! Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt! Har varit jättedålig på att uppdatera, och magbilden är tagen två dagar för sent... Skäms... Men men, sånt är livet. Magmässigt är det rätt lungt, det är väl därför skrivklådan inte gjort sig påminnd som vanligt, utan det är rätt lungt. Samma gamla krämpor som vanligt, men inget jag dör av. Mår rätt bra för det mesta! Har precis läst klart Gudrun Abascals bok "Att föda" som jag fått låna av F, och den var... Bra... Har hela tiden tänkt läsa den, eftersom det är hon som startat BB Stockholm och det är ju där vi hade tänkt få föda vår bebis. Tänkte att det kan vara bra att läsa lite om hennes syn på graviditet och förlossning, för det lär ju vara hennes filosofi som genomsyrar arbetet på kliniken. Och jag måste säga att jag känner mig lugnad, och mycket nöjd med hennes idéer, de stämmer väl överens med hur jag tror att jag vill att vår förlossning ska gå till. Sen vet man ju aldrig, det är ju en annan sak... Sen tycker jag ju kanske inte att hon är en så fantastisk författare, men det är ju å andra sidan inte dom kvalitéerna jag skattar högst när jag ska till och föda barn... Tog mig till och med (efter viss tvekan) igenom kapitlet "Att föda ett handikappat, sjukt eller dödfött barn". Huuua... Men det är väl lixom bara att ta tag i det! Man vet ju aldrig. Sen är det ju så att grava missbildningar och /eller sjukdomar oftast leder till missfall, eller upptäcks med UL, men det är kanskje lika bra att vänja sig vid tanken på att småsaker kan ha gått fel. Sen måste jag ju säga, att jag är glad att jag har en så livlig Skrutt! Hör talas om oroliga mammor som åker till förlossningen för att kolla läget när dom inte kännt några rörelser på länge, och jag lider med dom. Fy vad jobbigt! Men det har lixom aldrig hänt mig. Det är full rulle mest hela tiden! Och under hela graviditeten så har ju folk frågat: -"Vilket vill ni helst ha? En flicka eller en pojke?" Och lite slentrianmässigt och med en liten suck (vet folk inte bättre?!?!) svarar man med ett leende: -"Det spelar ingen roll, bara den är frisk." Men vad spelar det för roll då?!?!? Jag vill ju ha Skrutten! Oavsett hur h*n ser ut, är för kön, eller har för egenskaper. Det spelar ju ingen roll, för det är ju vårt barn. Det är konstigt, hur man kan älska och längta så efter något man inte vet nåt om... Men längtar det gör vi... Hela tiden, varje dag... Osså kommer jag här osså, Stefan alltså! Jag har ju typ inte skrivit nåt men måste hålla med Anna om att det är lite konstigt att man kan längta så mycket efter nån man inte har träffa än... Brukar tjoa till magen att det är dax att komma ut nu, jag vill ju oxå krama o klappa o känna Skrutt. Jaja, den dan kommer ju, men det ärju ett bra tag kvar. Och det här med ett barn som kan ha ett handikapp av något slag, det spelar väl ingen roll! Vi har en kompis som har ett barn som är mycket handikappat men det är inte förrän nu jag förstår dem som föräldrar måste jag faktiskt erkänna. Nu har ju jag oxå skrivit lite så kanske Anna blir lite lugnare över att jag inte skriver nåt... Ha det gott alla!! //Stefan Magbilder UL-Bilder |
|