18:e augusti 2003 I helgen var vi ute och seglade. Jag, Stefan och min pappa seglade ett litet klubbrace, med grillning och race tillbaka hem på söndagen. (För de som undrar får erkännas att vi kom sist på lördagen pga en dålig start... Och på typ 10:e plats på söndagen.) I alla fall så var vi ju tvugna att fira Adelas första race ordentligt på lördagkvällen. Och att vår kompisbåt Blondie kom tvåa osv. Det finns alltid något att fira. Så, kvällen fortskred med öl efter målgång, liten tupplur, öl före maten, lite "grillolja" (måste man ha när man grillar). Och när trelitersdunken med vin ohjälpligt tog slut efter middagen var vi ju tvugna att gå in på ölen igen... Det sätter sina spår, ska jag säga. Och för de som ännu inte har provat att dricka alkohol utan att röka vill jag bara säga: Det är en myt att man blir mindre bakis om man låter bli cigaretterna! Snarare blir man mer bakis, i alla fall jag. Alla ni som känner mig och Stefan vet att det inte är jag som brukar ligga däckad efter en sån kväll... Vaknade vid sju, (det blir ljust i segelbåtar på morgonen, särskillt om man inte orkade sätta för skylightsen innan man går och lägger sig). Låg och vred mig med obeskrivlig huvudvärk till min pappa vaknade och bestämde sig för att uppsöka ett träd. Smög upp och tog en huvudverkstablett och ett glas vatten och kröp ner i sängen igen. Då kom det, illamåendet... Lider ALDRIG av illamående när jag är bakis, det är det Stefan som gör. Jag får bara huvudvärk och blir trött. VAD är nu detta?!?!? Tänk om... Vilken start va, 4 dagar gammal och med på första kappsegligen och drogad till oigenkännlighet... Får nog ta det lite lugnare framöver i alla fall. Bara i fall att... Smög upp igen, tog en bit knäckebröd och gick och la mig ingen. Åt två tuggor, somnade.. Kvicknade till efter en stund och tuggade i mig två bitar till och låg och dåsade till jag insåg att jag också skulle ta och söka upp en buske. Tog med mig brödbiten för säkerhetsskull, som matsäck. På lilla Kastet är det en bit att gå till dassen, så jag hann bli rätt trött på vägen med. Var tvungen att sätta mig vid strandkanten och blaska lite vatten i ansiktet för att orka fortsätta, och knapra lite knäckebröd. (Ni "hör" väl hur syyynd det var om mig...) Väl tillbaka till båten inser jag att alla gått upp och det är en timme till start... Behöver jag säga mer än att illamåendet gick över, frukosten intogs visserligen mycket långsamt, efter start, men sen ordnade det sig. Och idag måndag, finns inte tillstymmelse till illamående... Tack gode gud för det, vi började bli riktigt nervösa... Och tänk att behöva berätta för sin son/dotter hur det var när mamma och pappa fick reda på att dom väntade barn...-"Nja, vi visste ju inte riktigt om mamma var bakis eller gravid..." Magbilder UL-Bilder |
|