Soppatorsk... På bilen alltså!
20:e november 2003


Tjohoo!
Nu har "Couple n:o 2 fått till det! Efter lång väntan har dom äntligen fått reda på att den sitter där den ska, och den mår bra! Så nu har vi en julibebis på G också!
Hoppas bara att mina och Stefans ansträngningar dom senaste veckorna ska ge resultat också.

Och jag vet att det här är en mag-dagbok, men jag måste bara berätta om mina pinsamheter idag...
Och det finns risk att jag kommer låta som en bortskämd, fjollig hemmafru... Men det bjuder jag på!
Igår när jag åkte från jobbet så lyste bensinlampan i bilen.. Bara lite... Och här kommer min stora bekännelse...
Trots att jag var en hängiven moppeåkare på 90-talet så har jag tankat endast två gånger i mitt liv, och det är nu sen vi fick bilen. Ni vet, pappas gräsklippardunk ute i garaget var mycket enklare... Och billigare...

Den första gången jag tankade (sedelautomat) fick jag gå in och säga till om att det visst var nåt fel på pumpen, för den funkade inte! Ialla fall inte när jag provade. Men det gjorde den när killen i kassan provade...
Den andra gången (kontokortsautomat) så vet jag ännu inte idag om jag nånsin fick betala för soppan, eller om hela Vallentuna lyckades tanka på mitt kort, för man skulle visst stoppa in kortet igen när man var klar... Eller hur det nu var...

Tja, så jag gillar inte att tanka... Jag menar, det finns ju dom som är så mycket bättre på det än jag. Så varför... I alla fall.
Jag hade varit i stallet, och när jag satte mig i bilen för att åka hem så insåg jag att nyckeln ramlat av den kedja som normalt håller
ihop den med larmmojen. Inte hela världen, nyckeln låg i fickan, men lite panik hann jag ju få innan jag hittade den. Ni kan kanske tänka er alla roliga ställen i ett stall där man kan leta efter borttappade nycklar... Ridhusbotten, gödselstacken, boxen, för att inte tala om hela vägen runt talldungen där vi ridit... Fast nu låg den ju in min ficka, tack och lov...

Ja, när jag åkte från stallet stod det typ 48 km soppa kvar på instrumentpanelen och jag åkte in på Statoilmacken för att köpa mjölk (och cigaretter). Men jag tankade inte för 46 km räcker ju gott och väl hem och sen tillbaka till macken, och tanka är ju Stefans jobb. Men när jag åkte förbi affären började bilen bete sig lite underligt... 44 km soppa kvar... Så jag fortsatte... Och kom 20 m förbi infarten till nästa mack...
Där tog det slut...
Tvärslut... Tryckte på varningsblinkerserna och sen då? Ringde Stefan...

Tillslut hade han övertygat mig att jag faktiskt kunde gå in till macken, be att få låna en dunk, fylla några liter i den och sen gå in och betala i kassan.
"Sen häller du bara i det i bilen, du får en sån där dunk med rör så det är jättelätt, så kör du hem så tankar jag senare."
Gick in på macken. Erkännde min pinsamma situation och killen går för att hämta en dunk. Och kommer tillbaka med en vit "vattendunk". Ehhh, undrade jag, har den ett sånt där rör så jag får i soppan i bilen? Killen ser helt oförstående ut. J***a fjortis! Han hade väl knappt körkort ens! Nä, sa jag som inte orkade tjafsa mer, det går nog bra! (Den obotlige optimisten...) Så gick jag tillbaka till bilen bara för att upptäcka att plåtlocket som sitter utanför skruvmojängen satt obotligt fast.

Så jag ringer min käre make igen. "Nä det är jättelätt!" säger han! Precis vad jag ville höra! "Det är bara att peta in fingret vid urholkningen och peta ut den, gångjärnen sitter i framkanten." DET VET JAG VÄL!!! Men det gick inte!
Bände med både fingrar (och det var kallt ute och jag hade inga vantar, "nya" naglar däremot...) bilnyckel och mobiltelefonen, men det gick INTE att komma in.
Funderade ett tag på att mörka. Hälla ut soppan, lämna tillbaka dunken med ett leende och gå hem, men min ärlige man övertalade mig till att gå till macken, erkänna att jag inte kom in i luckan och fråga om det var ok att jag lämnade dunken lite senare.
Sagt och gjort. Den nollställda kassakillen frågade då, "Oj, har locket frusit fast?" "Mmmm..." svarade jag och tänkte "Dom gör ofta det vid +5 grader och regn..."
Sen gick jag hem! Och gissa om jag var arg! J***a skrothög! Rostiga j***a skitbil! Och inte minst var jag arg på Stefan (Rationellt va?) Förlåt älsklingen! Men det är ju faktiskt hans jobb att tanka...

Sen när han kom hem tvingade han dessutom med mig för att träna! Det hjälpte inte det minsta att jag talade om att jag faktiskt kan tanka, jag har bara ingen lust!!! Måste väl dessutom erkänna att när vi kom till bilen behövde jag knapt peta på den s****s plåtluckan för att den skulle gå uppp! Tror ni Stefan flinade eller?!?!?

Men eftersom han är den som känner mig bäst så plåstrade han snabbt ihop mitt sårade ego med en påse ostbågar och sen körde vi hem och värmde våra frusna tår i soffan.

Vissa dagar ångrar man att man ens gått upp...



Förra Från början Nästa

Magbilder UL-Bilder