f1

31 Augusti 2004
I går lyckades jag pumpa från ena bröstet! Mer är de fyra droppar jag fått till tidigare! Jag satt i soffan, och värmde bröstet med en varm handduk, (det ska ju underlätta) och vickade babysittern med Skruttan i med ena foten. Snacka on simultankapacitet!
70 ml fick jag till, och jag ville ju så gärna ge Stefan och Thea en mysig matstund ihop, men när vi provade ville hon inte alls... Antagligen var hon alldeles för hungrig och trött, för hon har ju tagit flaskan med the, men nu ville det sig inte alls, hon bara gallskrek... Så det var bara att ställa in flaskan i kylen igen och så får vi prova igen i morgon...
Nu sitter vi och väntar på mormor och morfar, för jag och Thea ska vara smakråd när dom tittar på tapeter till TV-rummet, och kanske svänger vi förbi och köper gardintyg med. Nu måste ju Skruttan få gardiner i sitt rum. Men annars har vi inte gjort så mycket idag, mest tagit det lugnt. Tyvärr har nätet legat nere (tack för det televerket...) och fy vad uttråkad och handikappad man blir då! Men dom har lovat att det ska vara igång igen om ett par timmar...

30 Augusti 2004
Har varit på BVC igen. Tanten var ju sjuk i fredags, så i morse ringde hon och frågade om vi ville komma idag i stället. Jag och Thea promenerade dit. Vi håller ju på att träna med vagnen... Thea är inte lika övertygad som jag om att vagnen är ett alldeles utomordentligt transportmedel, men skam den som ger sig... Och det gick faktiskt riktigt bra! Halva vägen dit fick jag ha henne i selen (och då somnade hon direkt, och blev jättearg när vi väckte henne på bvc...), men på hemvägen somnade hon i vagnen! Tricket är att ruska vagnen åt alla håll samtidigt...
Och idag fick jag igen för att jag kallade L heffaklump i fredags... Thea väger 3 860 g!!! Det är visserligen fortfarande lite under normalkurvan, men hon är på väg dit med stormsteg. Det syns i och för sig. Hon har fått riktiga kinder och lite dubbelhaka den senaste veckan... 52 cm lång har hon blivit också Skruttan och huvudomfånget var 36,7 cm. Allting är således heeelt normaaalt...
Nämnde hennes pustande och stånkande om nätterna med, och tanten tyckte vi skulle köpa Minifom, men jag tror vi avvaktar ett tag till... Tycker det har blivit lite bättre av teet, och så får jag väl börja dricka det jag med, så får vi se om det inte blir helt bra. Funkar det inte då, så får vi väl testa Minifomen...
Hon vaknade såklart så fort vi kom hem och vagnen blev stilla, men då var det dax för lunch, så det gjorde inte så mycket. Men sen ville hon inte somna som hon brukar, såg helt klarvaken ut. Men det räckte med 5 minuter i selen så sov hon gott, och nu har jag lagt över henne i sängen. Det är faktiskt ganska svårt att sitta framför datorn med henne i selen, hon skymmer utsikten... Men kanske har jag lärt mig att skriva utan att titta på tangentbordet om ett par veckor!

29 Augusti 2004
Hjälp, nu var det länge sen sist... Får försöka mig på en sammanfattning igen...

I lördags, den 21:a alltså, var vi först på födelsedagsfika på eftermiddagen och sen på kvällen kom min kusin och hans kompis (eller nåt...) och hälsade på. Kusinen bor i Göteborg, så vi ses inte så ofta, så det var himla kul att dom ringde när han hade vägarna förbi. Thea skötte sig exemplariskt, och ok att hon inte gillar vagnen, men bilstolen är det i alla fall inget fel på enligt Skruttan. I den sover hon som en liten prinsessa...

På söndagen var vi och hälsade på min farmor och faster och farbror i Eskilstuna, och det var jättekul! Min farmor är jätte dement och bor på ett äldreboende och har nog egentligen inte så mycket kontakt med omvärlden längre. Hon känner bara igen de som arbetar där och hör så dåligt att hon knappt kommunicerar alls.
Men när hon fick syn på Thea! Då blev det liv i luckan vill jag lova! Hon sken upp och log och började prata! Om att "den" hickade, och "Nu skriker han!" Och hon var helt trollbunden av Skruttan. Satt och kände på Theas små händer och fötter och verkade helt "vaken"! Det var sååå häftigt!
Nu tror jag ju inte att hon förstod vilka vi var, eller vem Thea var, och antagligen glömde hon bort besöket redan innan vi hunnit ut till bilen, men en liten ljusglimt hoppas jag vi tände hos henne i alla fall! Och visst är det synd, att det inte är de gamla som tar hand om våra småbarn längre, som det var för länge sen...
Undrar hur världen hade sett ut då...

Måndag och tisdag kommer jag inte riktigt ihåg, vi tog det nog mest lungt eftersom Thea varit på långäventyr till Eskilstuna... Kanske var det nån av de dagarna L och L kom hit och vi gick på en "tränings-vagn-promenad"... Jag vågar ju inte gå så långt eftersom Thea inte riktigt godkänt vagnen än, men en liten sväng blev det.
Jag hade lagt lapptäcket i vagnen som ett litet ryggstöd, så hon kunde halvsitta lite och det gillade hon. Hon somnade faktiskt efter en stund, men hon sov nog inte mer än en halv timma ungefär. Men alla små steg är framsteg!
Tyvärr hade jag glömt nycklarna och Stefan var ute och åkte, och han hade glömt mobilen, så vi fick sitta och vänta på verandan. Så nu har vi både ammat och bytt blöja utomhus...
Nån av dagarna var jag också på min första barnlösa utflykt! Åkte till centrum och köpte mjölk och amningskupor... Det tar ca 15 minuter, men det känndes jättekonstigt, fast ganska skönt... Ibland känns det som att jag inte är en egen person längre, utan sitter ihop med Thea...

På onsdagen var Stefan och jobbade, kaos och katastrof i butiken, men han har ordnat upp det nu min duktiga make. På kvällen var min mamma och pappa och moster från Skåne här (kusinens mamma) och hälsade på Thea och mig, och Stefan med såklart, som kom hem från jobbet lagom till vi ätit middag. Paj, som min snälla mamma lagat och tagit med sig, snacka om service...
Thea har börjat få lite magknip också. Men bara på nätterna, och det är inte så hon skriker och är ledsen. Men hon låter...
Det är inte det att hon gör mer, eller oftare i blöjan, men hon kämpar mer... Pustar och stönar som värsta ångmaskinen, och har en hel massa underliga ljud för sig...
Men hon sover bra ändå. Det är mest vi som har svårt att sova när hon drar igång.
Har provat att ge henne the på anis, fänkål och kummin, vi får väl se om det hjälper. Vi ger det några dar, och om det inte gett nån effekt ska jag prova att dricka det med för ökad effekt. Det är bara det att det smakar vedervärdigt... Som en blandning av lakris och kräftor ungefär, men Skruttan har inget emot det... Det gör ju att vi köpt en nappflaska med (hon får bara en tesked the åt gången, men det är enklast att ge det i flaskan), så nu vet vi att hon tar den med. Ska försöka "träna" lite med pumpen, så Stefan kan sköta matningen emellanåt...

På torsdagen var vi med L och L och hälsade på F och T. Thea var jättesnäll och somnade i bilen, och sen sov hon över hela lunchen och lite till... Sen satt vi alla tre i soffan och "trattade"... När vi kom dit (till F och T) och jag ställde in bilstolen med en sovandes Thea och skötväskan i ett av rummen, så hon skulle få sova i fred fick jag en sån underlig känsla av att vi tagit med oss våra dockor, och alla deras saker och åkt till en kompis för att leka... Så där som man gjorde när man var liten... Skumt...

Och så i fredags var jag och Thea med L och L igen, på utflykt till stan! Det var utförsäljning på Boob, och jag åkte hem som lycklig ägare till två nya tröjor och en klänning! Åt lunch på Sandys och ammade (offentligt!) och sen åkte vi via Plantagen och hem. Men Thea tröttnade när vi stuvade in henne i bilen sista gången och skrek hela vägen från Danderyd och hem! Hon var lika svettig som jag när vi väl kom hem...
Jag får lov att erkänna att vi inför bilresan till Eskilstuna (1.5 timme) köpte en "kris-napp". En och en halv timma i bilen med illvrålande bebis är inten hit, men vi behövde ju inte använda den... Och det är faktiskt enda gången jag kan tycka att nappen kan behövas, i bilen. Överallt annars kan man ju ta upp henne och trösta henne. Men, än har det inte blivit riktig kris, så nappen ligger oanvänd i skötväskan. Vi får väl se om den nånsin kommer till användning..

På lördagen var vi på dop! Tilde Maria har blivit en stor tjej och fått sitt namn på riktigt! Det hela avslutedes med mottagning hos T´s mormor och morfar, och det var som alltid kul att träffa alla kompisar som vi inte sett på ett tag. Å jag åt brieost och gravad lax... Mmmm...
Men som vanligt hade Thea svårt att somna mer än nån halvtimma i Stefans famn, så vid halv niotiden var hon helt slut, så vi åkte hem.

Nu är det söndag kväll. Stefans halva släkt har varit här och hälsat på Thea, och hon har som vanligt fått en massa fina kläder.
I morgon ska Stefan börja jobba "på riktigt" och det känns jättetrist... Jag trodde att vi skulle hinna göra mycket mer medan han var hemma... Fixa i trädgården, åka och bada och göra lite utflykter med vår nya familjemedlem. Nu har vi ju visserligen gjort en hiskelig massa utflykter, men de har allihop gått ut på att visa upp Thea. Så den där "bondingen" det tycker jag vi har missat lite. Vi borde nog ha fokuserat mer på OSS...
Känns helt absurt att det redan gått fyra veckor! Det känns ju som att hon kom igår!

21 Augusti 2004
Suck!!
Bara för att jag "skröt" i går om våra nya rutiner, så gjorde lillan tvärt emot sen...
Hade ju storslagna planer på hur hon skulle sova middag ute i sin vagn medan vi pysslade i trädgården, jo pyttsan... "Sövde" henne med amning i vår säng och flyttade sen över henne till vagnen. Så långt var allt frid och fröjd. I en halvtimma ungefär... Då vaknade hon och var jättearg över att ligga i vagnen (eller nåt). Normalt sover hon ju middag mellan 3 och 5 timmar, så totalt 40 min är inte mycket att hänga i julgranen...
Gick ett varv rnt kvarteret, för hon måste ju lära sig att sova i vagnen = gallskrik. Vyssjade, vaggade och ruskade vagnen = gallskrik. Men när jag tog upp henne blev hon knäpptyst och somnade som en liten gris efter 5 minuters amning, i sängen... Tänk vad bra det vore om jag fick plats att amnings-söva henne i vagnen...
Sen fick vi väcka henne vid halv sex, för jag ville amma innan P och P och L skulle komma med middag, då hade hon sovit typ 4 timmar, och sen var hon vaken till tio ungefär, då hon somnade med bröstet i munnen. Vi la henne i korgen och så sov hon till fem! Ammade då och sen sov hon till halv nio! Underbara unge! Tack för att du är så snäll om nätterna, men o vad mysigt det vore att få gå på långa barnvagnspromenader, med en bebis som inte gallskriker...
Känns ju verkligen lyckat att man lagt stooora högar med pengar på en dyr vagn, men hon lär sig väl.
Fast vi måste nog börja träna på att få henne att somna på egen hand, hur gör man då?

20 Augusti 2004
JIPPIE! och HJÄÄLP!
JIPPIE, för att vi nu har en Skrutta som sover i alla fall en gång på dagen, mellan ett och fyra ungefär! Fick dessutom ett tips från BVC på hur vi ska få henne mindre gnällig mellan matstunderna på dan, och vi provar nu att amma på båda sidorna varje gång. Kanske har hon inte blivit riktigt mätt tidigare och det är därför hon varit lite gnällig. Som tanten påpekade så är det ju ingen jättestor tjej vi har, och hon gör vad hon kan för att komma upp till normalkurvan.
HJÄÄÄLP, för att min lilla, lilla tjej håller på att bli stor! Vad och vägde och mätte henne i går, och hon har passerat 50 cm!!! 3 345 g! Snart är min lilla spädis ett minne blott...
Det märks att hon är mer med också. Tittar mer. Och är mer "vaken" när hon är vaken... Fönster och lampor är fortfarande mycket mer intressant än färglada mobiler, och vattenkrarnen i tvättstugan är vi byter blöja är spännande.
Träffade vår "riktiga" BVC-tant igår med. Och hon verkade väl ok, om än något disträ, men det ska man kanske inte haka upp sig allt för mycket på, hon duger. Och snart ska Föräldragruppen dra igång med, och jag och L kommer att hamna i samma grupp. Ska bli spännande att se vad det är mer för människor med. Men om jag förstod saken rätt så delar dom på unga mammor, och andra (gamla?!?!) mammor. Och jag är inte en ung mamma...
Idag tänkte vi försöka få lill-trollet att sova sin mitt-på-dagen tupplur i vagnen, för vi tänkte fixa lite i trädgården. Tror vagnen varit för kal och tom och kall tidigare, så nu har jag bylsat till det med det jättestora lapptäcket, så kanske känns det mysigare nu. Men hon får somna på vår säng när vi ammar, så försäker vi flytta henne sen.
Oiiii.... MAAATDAGS!!!

17 Augusti 2004
Det har gått lite bättre idag. Klockan är tjugo över tre och Skruttan SOVER!!! Stefan har pratat med BVC och vi har kommit fram till att:
1. Hon ska inte få bröstet så fort hon börjar gnälla.
2. Även om hon inte sover på hela dagen så ska hon väckas så hon inte sover 5,5 timma på raken på kvällen. Det är bättre att hon tar dom långa sovpassen på nätterna.
3. Om vi inte överlever (men det gör vi, ett tag till) så kan vi testa med napp.
Problemet är att jag inte tror på napp... Visst jag är villig att testa, om ett par veckor, om det fortfarande är ett problem, men hon godtar ju inte att snutta på ett finger mer än 30 sek. Så varför skulle en napp funka bättre?
Tror problemet är att hon fått bröstet direkt hon börjat gnälla. Vi har alltså lyckats skämma bort henne redan, två veckor gammal... (Bra jobbat!) Så hon är aldrig riktigt hungrig, och småsnuttar mest hela tiden, och blir aldrig så där "palt-koma-trött" så därför somnar hon inte. Men, nu har vi ju fått henne att somna. Ska väcka henne efter 3,5-4 timmar. Då borde hon vara riktigt hungrig igen, och kanske kan vi starta om...
Lyckades inte riktigt, men jag har bara druckit en kopp kaffe idag, efter lunchen, men nu blir det inga fler idag. Det värsta är ju att the också innehåller koffein. Men jag får väl ta tillfället i akt och dricka upp Nells hallonbladsthe. Jag lyckades ju beställa en ny påse precis innan Skruttan kom. Men å andra sidan ska ju det theet hjälpa livmodern att dra ihop sig, om den nu inte har gjort det ännu. Vet inte hur lång tid det brukar ta, men inte kan det väl vara bara fläsk det där som dallrar under naveln?

16 Augusti 2004
FRUSTRATION!
Nu snackar vi seriös mjölkfabrik! Känns som att jag sitter med lökarna i vädret hela min vakna tid. Och ibland när jag sover också...
Idag är Thea inne på sin tredje dag av sovvägran och extremt snuttbehov! Hon har inte sovit ordentligt mellan halv tio i morse och nu är klockan nio på kvällen. Måste dom inte sova när dom är så små? Fast hon sover ju duktigt på nätterna i alla fall... Har precis ammat, liggande i sängen, för det är enda sättet att få henne att somna på verkar det som. Hon slumrar ju alltid lite efter amningen, men när man ska lägga i från sig henne så vaknar hon. Så om vi ammar liggandes så behöver vi ju inte flytta henne, och ibland funkar det. Har kommit på att det kanske är kaffet jag dricker som gör att hon får svårt att sova. Jag dricker ju mest på morgonen och förmiddagen, och hon har svårt att sova på dagen. Och på eftermiddagen/kvällen dricker jag inget kaffe och hon sover på nätterna... Får testa i morgon, nu ska vi sooova...

15 Augusti 2004
Softardag nr 2. Har planer på att åka till Stefans föräldrar så Stefans bror får träffa Thea, men hon har svårt att sova igen på dagen. Hon sov jätteduktigt hela natten, tretimmarspass ända till 10, men sen dess har hon inte mer än slumrat en kvart här och där... Har precis ammat, igen, och nu sover hon äntligen. Undrar hur länge. Vill ju helst inte dra iväg med henne ut i bilen nu om en timma om hon fortfarande sover... Vi får se hur det går...
Nä, det gick inte... Stefan är jättebesviken och undrar om det ska vara så här... Det var ju så mysigt tidigare i veckan när vi kunde åka på utflykter och hälsa på massa kompisar. Nu kommer vi inte iväg nånstans...
Men, men... Förlossningsåkommorna börjar gå till sig i alla fall. Svullnaden har gått ner, så nu vågar jag mig kanske på att ta en titt "down under" snart. Men jag får inte bada än, om man säger så... Undrar hur länge till det ska dröja. Nä, eller jo, magen har dragit ihop sig, men det putar oroväckande ändå. Hur lång tid tar det för livmodern att dra ihop sig ordentligt? Och hmmmm... Framfogen gör ont. Trots att underlivet känns bättre kan jag inte påstå att jag har nån vidare lust att kasta mig upp i sadeln ännu, men det är väl bara att vänta. Är oerhört trött i ryggmusklerna med. Antar att det har att göra med att tungdpunkten förändrats, igen, och att det inte finns några magmuskler att tala om. Ska försöka mig på lite försiktiga sit-ups hade jag tänkt. Dessutom lyckades jag ju hålla Stefan så hårt i handen under förlossningen att jag fortfarande har domningskänslor i två fingrar... Det har blivit bättre, men känns fortfarande. Ett tips kanske. Ta av er alla ringar under förlossningen...

14 Augusti 2004
Thea börjar bli duktig på att sova om nätterna. Vaknar var tredje timma och vill ha mat, men somnar om direkt. Nästan så man kan ställa klockan efter henne! Idag har hon sovit två långa pass på dagen med, men det märks att hon är mer "vaken" nu. Hon tittar mer och är med mer än för en vecka sen. Hon tycker mycket om vår röda soffa! Nästan så jag får undvika att amma där, för hon somnar bättre efter amningen i sängen. När vi sitter i soffan vill hon bara titta och titta och titta på den fina röda soffan... Inbillar jag mig i alla fall...
På kvällarna vill hon också amma mycket, men vid nio-tio-tiden brukar hon äta sista kvällsmålet och sova sin första tretimmarsperiod.
Gör ingeting, träffar ingen, låter Thea bara ha det lungt och skönt...

13 Augusti 2004
Långutflykt till Norrtälje! Hälsar på E och M och Thea är jätteduktig och sover i bilen hela vägen dit. Fikar och går en liten prommis, och sen får vi lunch. Thea får en massa fina kläder, och ett armband av E. Men hon har väldigt svårt att komma till ro. Vill snutta hela tiden och vägrar att somna. Hemresan blir en pärs, och vi får stanna efter tio minuter för att amma igen, för Thea gallskriker. Det har nog blivit lite för mycket och hon är jätteorolig hela kvällen. Amamr tio minuter, sen släpper hon och somnar och så fort jag lägger ner henne så vaknar hon och vill ha mer. Är tvungen att fråga på Aff om man kan amma FÖR mycket, men det kan man tydligen inte. Det är visst rätt vanligt att dom blir väldigt snuttiga i ovana miljöer, så nu ska vi ta det lugnt ett tag och cocoona...

12 Augusti 2004
Idag åker vi på turné igen! Först till mitt jobb, och sen till Täby Centrum. Ammar på två ovanliga ställen och det går hur bra som helst. Shoppar lite kläder till Thea också. Utökade nog strl 50 garderoben med ett par 100 %. Men vi hade ju inte så mycket såna små kläder från början, och det mesta vi har fått är i större storlekar. Äter lunch på resturang också, och Thea uppför sig så bra så... Ända till maten kommer in...
Går runt och hejar på alla vi känner i centrum och låter mormor visa upp sitt barnbarn för tanterna på jobbet. Springer på M och Å också som är i TC av en ren slump.

11 Augusti 2004
Stefan åker till Apoteket och till Babyland direkt på morgonen. Han äter inte ens frukost innan, min hjälte... Köper bröstvårtskräm och Pidgeons amningsnappar efter att jag konsulterat F (och erkänt mitt nederlag) om vilka som är bäst. För det kan inte hjälpas att det känns som en förlust! Men det är väl bara för att jag är så förbaskat envis...
Lyckas i alla fall amma på högerbröstet innan vi ska iväg till BVC, men jag märker att det blöder och Thea får i sig av det. Känns jätteofrächt tycker jag, och gråter en skvätt över det med...
Allt går bra på BVC. Vi är i tid (till och med för tidiga...) och får träffa en sköterska som berättar om BVC verksamheten. Vår vanliga sköterska har semester, men henne får vi träffa nästa gång. Vi pratar om amningen och hon försäkrar mig om att jag inte är ensam. Och att anlednignen till att så många tar till amningsnappar nu för tiden är att vi helt ekelt ammar mycket mer nu än för tio-tjugo år sen. Och att man då också snabbare tog till flaska och ersättning. Mammorna idag är envisare och ger inte upp amningen lika snabbt tyckte hon, plus att vi låter våra barn amma när dom vill, inte var fjärde timma. Vägde och mätte Thea, som nu nästan kommit upp i sin födelsevikt igen, och så fick vi massor av information om vaccinationer, bilsäkerhet, säkerhet i hemmet, plötslig spädbarnsdöd, amning, föräldragrupper och gud vet vad. Sen ammade vi där igen innan vi gick hem, och hon tyckte det såg bra ut. Ammade på vänster bröst, utan nappen, och Thea har nog blivit bättre på att få tag nu. Eller så är det för att brösten inte är lika stinna längre...
Sen åkte vi via Stefans föräldrar och fikade lite, och sen var vi ut till mina föräldrar och åt middag, för i helgen åker min syster tillbaka till Linköping, och sen, tja, sen åkte vi nog hem och sov...
Thea är ganska regelbunden på nätterna nu. Äter var tredje timma ungefär, och vanligtvis äter hon och somnar om igen. Det funkar rätt bra.

10 Augusti 2004
Stefan får jobba lite idag igen och jag känner mig trött och tråkig. Har haft konstant huvudvärk i en vecka nu känns det som, men det är väl för att jag spänner mig när det är amningsdax... Jag har förvandlats till min värsta fördom om nyförlösta kvinnor... Jag gör ingeting känns det som. Hasar omkring hemma med mina såriga bröstvårtor i vädret... Bredbent som en gammal cowboy och utan andra kläder än ett par stora trosor som inte sitter åt nånstans... Ska det vara så här?!?!
Som tur är ringer F och vill komma och hälsa på så jag måste rycka upp mig. Tvättar av mig lite och får på mig lite kläder, och känner mig såklart mycket frächare direkt.
F förundras över hur liten Thea är, och kan inte gå med på att Tilde var ungefär lika stor för så gär tre månader sen. Och jag måste säga att jag hade inte kännt igen Tilde bland tio tre-månaderskottar. Jesus, vad fort det går. Kommer Thea att va så stor om tre månader?!?!? Neeej!
Pratar lite amning också och F tycker jag ska släppa mina principer och köra med amningsnapp tills såren läkt. Men jag är ju rädd för att inte kunna lägga bort som sen. Och jag hävdar bestämt att det SKA gå att komma igång med amningen utan... Men...
Kapitulerar redan natten efter. När Stefan kommer tillbaka från badrummet ligger Thea i vår säng och gallskriker och jag stortjuter. Det GÅÅÅR ju inte! Varje gång hon får tag om höger bröstvårta, så får jag rycka bort henne. Det känns bokstavligen som att hela bröstvårtan ska lossna och jag känner mig som världens sämsta mamma... Stefan är helt förtvivlad och vet inte riktigt vad han ska ta sig till, men han lyckas trösta mig till slut. Kommer fram till att jag ska försöka att bara amma på vänster sida till i morgon så får vi åka och köpa hjälpmedel sen. Och vänstern funkar hyfsat. Thea får i alla fall i sig så hon blir nöjt utan att jag håller på att gå under...

9 Augusti 2004
Strul på Stefans jobb och han måste åka in ett par timmar. Jag och Thea går på en liten promenad med vagnen, men jag vågar inte gå så långt hemmifrån. Ifall hon vaknar och vägrar ligga ensam i vagnen... Men vi var ute en knapp timma tror jag. Sen sov hon kvar en stund i vagnen, men det blir alldeles för varmt där. Hon vaknar, men när jag tagit av henne bodyn för att byta på henne somnar hon om igen på skötbordet, så jag lägger int henne i sängen och hon fortsätter sova.
Jag är ilsken på Stefan, som måste jobba, och det är varmt, det går inte att vara ute, jag får inte bada och det gör ont i brösten. Och jag är tjock och inga kläder passar. Fast det gör inte så mycket egentligen, för det går inte att ha några kläder på sig i alla fall...
Funderade innan förlossningen på hur det skulle vara möjlgt att ha nån snuttande vid bröstet, utan att det skulle kännas erotiskt, men jag kan intyga att det är inte ett dugg erotiskt, om man inte är lite sado förstås, det gör bara ont. Och hur en del klarar av att sova medan dom ammar, det övergår mitt förstånd!
Thea har nu fått ett antal smeknamn, så som Dracula, sado-bebis, lill-vampyren... Men innan vi börjar amma, och hon är så där supersöt och visar att hon är hungrig med att picka på min axel och snutta omkring lite planlöst på min hals, då är hon vår lilla hackspett...
Och vi älskar henne såklart. Trots att hon ibland också är en riktig Skitunge... Kärt barn har många namn... Stora tjejen Thea tappar sin navel dag med!

8 Augusti 2004
Våra vänner var här och beskådade vårt underverk och åt lite födelsedagstårta. Ludvig var med (2,5 veckor gammal) och han var helt gigantiskt stor! Så var han ju visserligen lite större vid leveransen, men ändå... Konstigt är det, att den största magen blev den minsta bebisen, och den minsta magen blev den största bebisen... Rätt ologiskt... Alla tyckte att Thea var så liiiten... Fast jag tycker ju att hon är helt perfekt. Och jag hade inte lust att "leverera" nånting större...
F tyckte att jag skulle ha knipit ett par timmar med, så hon också hade fått en bebis på sin födelsedag, som jag fick (Ludvig kom ju den 22:a juli) men jag talade om för henne att det hade jag inte heller nån lust med när jag satt där på pallen... Jag tyckte ju det tog jättelång tid ändå...
Fick amma två gånger under den tid vårt besök var här, och ja... Ont, det gör ont, det gör ont... Den högra är värst... Och för att hon ska ta ett ordentligt tag så får jag trycka in hela bröstvårtan i munnen på henne. Känns mer som tvångsmatning än som den där mysiga intima amningsstunden med sitt barn...

7 Augusti 2004
Kan för mitt liv inte komma på vad vi gjorde på lördagen...
Vi promenerade nog till affären tror jag. Thea blev jättearg på vägen hem, så Stefan fick bära henne en bit, men det var nog för at det var varmt, och för att hon var hungrig. Igen. Vet inte hur många gånger jag lovat mig själv nu att inte haka upp mig på vad klockan är. Thea kan inte klockan, och när hon är hungrg så är hon hungrig.
Vi grillar på kvällen, och sen drabbas jag, på 5:e dagen, av "tredjedags-gråten"...
Stefan sitter framför datorn och jag ska byta på Thea. Normalt så gör ju Stefan det, jag ammar och han byter, men jag bestämmer mig för att göra det själv. Och när hon ligger där på skötbordet så börjar hon gnälla lite. Hon vill ju så gärna ha närhet och gos och bar hud, så jag skyndar mig att byta och sen böjer jag mig över henne för att hålla om henne och prata lite med henne. Och från ingenstans kommer dom tårarna... Förundran över hur man kan göra nånting så fint...

6 Augusti 2004
BM besök, och efter lite stress lyckas vi ta oss dit i tid! Det är inte lätt när man har en liten som man inte vet när hon vaknar och inte vet hur länge hon behagar äta innan man kan ge sig av.
Det är ruskigt svårt också att veta hur mycket kläder hon ska ha på sig. Hon kom ju med sommaren vår tjej, och jag vägrar sätta på henne mössa när det är 28 grader varmt ute. Hemma har hon inte på sig något annat än blöja... Får medhåll av BM där och det är skönt. Så länge hon inte sitter/ligger så det blåser behöver hon ingen mössa, men hon får inte vara i solen. Helt ok deal tycker jag. Så hemma hasar vi alla tre runt i underkläder. Gode GUD vad varmt det är!!!
Hos BM tar vi PKU-testet. Thea och jag är jätteduktiga och Stefan sitter i väntrummet. Hon lyckas fylla två blöjor och kissa en gång på golvet också, och BM noterar nöjt att även om amningen strular så märks det att hon får i sig det hon behöver... Trots det har hon gått ner till 2 850 g, men det är ju normalt att dom gör de första dagarna...
Hon tittar på hur Thea suger, och nu när brösten är så jättestinna har hon om möjligt ännu svårare att få tag. Jag får ta tag i bröstvårtan och trycka den långt upp i gommen på henne och det känns inget kul alls. Och hon suger snett. Men BM hävdar att det går till sig. Om vi vill kan vi prova att mjölka ur för hand (vilket vi ju redan provat) eller köpa en pump. Hon rekomenderar att handmjölka och säger att det tar lite tid att lära sig, men jag vill ju att det ska funka NU! Så jag och Stefan bestämmer oss för att köpa en pump på vägen hem. Köper den billigaste de har på Babyland, för jag vägrar att betala över 400 spänn för nåt som jag egentligen inte vill använda, och det visar sig sen vara klokt. Pumpen står nu mest och samlar damm...
Bad BM ta en titt på mitt "liv down under" med... Känns fortfarande klart obehagligt. Och det svider när det är varmt och svettigt, och jag har absolut inte nån lust att titta efter själv... Men hon hävdade att det såg "jättefint" ut... Yeah, right... Hon var imponerad av att jag bara behövt 4 stygn på insidan (tolkar det som att det är bättre än att ha dom på utsidan) och hon tyckte att jag kunde gott ta mig en titt själv. Antar att det var för att hon inte tyckte det såg så hemskt ut som jag trodde. Men nä tack! Jag nöjer mig med en försäkran om att jag kommer att känna igen mig när jag tar en titt om en månad eller två, eller så...
Hon tittade i min journal med, och tyckte att de 400 ml jag blödde efter förlossningen inte var så farligt heller, jag trodde ju det var mycket eftersom jag fick en livmodersamandragande spruta för att stoppa blödningen, men det verkar alltså också helt normalt.

5 Augusti 2004
Fotografering! kl 10 på Danderyd kan man bli fotograferad för lokaltidningen. Kostar ingenting, men om man vill kan man beställa kopior. Det måste vi göra såklart! Kan nu idag inte för mitt liv förstå hur vi orkade dra iväg första morgonen hemma, men vi var väl lite hormonhöga fortfarande kanske...
Förstod senare att alla andra bebisar där var ett par veckor minst... Men det gick bra, fast Thea sov som en stock. Ville inte alls tindra med sina blå ögon mot fotografen...
Hmmm... Åkte hem och handlade lite på hemvägen. Och så ringde en BM från MVC och frågade hur amningen gick och undrade om vi inte ville komma innan måndag. Och ok... Det vore rätt skönt att bara få lite hjälp och få nån att titta på amningen, så vi bokade om tiden till fredagen i stället.
På eftermiddagen kom närmsta släkten förbi. Och man inser att från att ha varit medelpunkten med tjocka magen, så har intresset nu riktats åt ett helt annat håll. Nästan så man blir lite sotis...
Natten blir tuff. Thea jobbar hårt på att dra igång mjölkfabriken och vill snutta en gång i timmen. Jag håller på att bli galen, och när jag vaknar är mina bröst som två stenhårda, knöliga bowlingklot... Och jag tyckte ju dom var varma mot slutet på graviditeten, men det är ingenting mot vad de är nu. Rödflammiga och jättevarma... Ska bli skönt att få lite goda råd från BM. Ska det verkligen göra så här ONT?!?!? Jag svettas flera liter och får bita mig hårt i knogarna för att inte skrika rakt ut. Får till och med Stefan att nypa mig hårt i benet ett par gånger för att jag ska glömma hur ont det gör i brösten. Inte blir det bättre heller av att brösten är så svullna att Thea gång på gång tappar greppet så vi får börja om... Provar att mjölka ur lite för hand, men det går inget vidare...

4 Augusti 2004
Sista dagen på BB. Idag är det meningen att vi ska åka hem. Barnläkaren kommer och tittar på Thea och allt ser bra ut, men det ser lite otäckt ut när hon bänder och drar i vårt lilla hjärta. Vi har ett "utprat" och går igenom alla journaler och pratar om vad vi ska tänka på och göra när vi kommer hem. Och Stefan ringer min MVC BM och berättar att hon har kommit nu. Vi bestämmer att den tid vi har med henne den 9:e får funka för PKU-provtagning. Ett blodprov som tas på alla småttingar för att upptäcka ett par allvarliga ämnesomsättningsrubbningar. BM på BB Stockholm tycker kanske att vi borde ha ordnat en tid lite snabbare, men vi tror (i vår enfald) att det kan vara skönt med ett par dagars lugn och ro hemma.
Jag är lite nervös över amningen, eftersom jag fortfarande har svårt att få Thea att ta ett ordentligt tag, och dom klassiska sugblåsorna har gått sönder och blivit små sår. Aj, aj, aj...
Vi bestämmer att vi stannar till lunch för att se hur det går. Innan lunch får Thea testa vagnen när vi går på en liten promenad. Långsamt går det, för mitt underliv känns rätt sargat. Klarade mig ju med 4 stygn, invändigt, men det är rätt svullet och känns obehagligt. Seb MacCahan, släng dig i väggen säger jag bara...
Efter lunch bestämmer vi oss för att åka hem trots allt. Det känns rätt fånigt att bara "sitta av" tiden på BB, och vi blir försäkrade om att det bara är att ringa om det är nåt. Dygnet runt om vi vill, och om det strular med amningen så kan vi komma tillbaka.
Men det går rätt bra hemma. Thea vaknar kanse var 3-4:e timma under natten, och snuttar lite halvhjärtat. Och jag inser att man inte kan sova utan bh och inlägg. Tur att den plastade frottén ligger kvar in sängen. Det läcker!

3 Augusti 2004
Thea sover och sover och sover. Och vi funderar på vad det egentligen var som hände. Det där som hände i går! Vi har blivit föräldrar!
Vi bor i ett av familjerummen på BB Stockholm, och allt funkar jättebra. Stefan går och hämtar frukost som vi äter på rummet, men sen frächar vi till oss lite och vågar oss ut i köket och tar en kopp kaffe. Det är vi där och ett par tre par till med små, små bebisar med sig. Och man får lite känslan av att vi är här och hälsar på.
Men sen kommer vår BM Yvonne fram och pratar lite om förlossningen i går, och frågar om hur vi mår och om vi fått sova nåt, och då förstår vi. Det är på riktigt. Hon är våran, den där lilla som ligger mellan oss i soffan, och sover och sover och sover...
Så får vi lite hjälp med att försöka få Thea att amma. Det är inte helt lätt, för hon lyckas få in överläppen i munnen när hon ska ta tag. Men det fukar efter ett tag. Får avbryta henne ibland när hon blir för ivrig bara. Men högerbröstet är svårt. Där får vi inte riktigt till det. Och det gör ont. Men det har man ju fått höra att det gör. Bara att bita ihop. Så vi beställer lunch, och så byter Stefan på Thea (som ju egentligen inte heter Thea ännu) och sen är det lunch, och på nåt sätt har den där första dagen som förälder redan rusat förbi. Och Thea sover och sover och sover...
När det nya skiftet kliver på vid tiotiden kommer dom som vanligt in och hälsar, och tittar lite på Thea. Om hon ser gul ut eller så. Men allt ser ok ut. De försäkrar mig också om att det är heeelt normaaalt att de sover konstant första dygnet, men nu ska jag inte bli förvånad om hon vill snutta hela natten.
Det vill hon inte, hon bara sover och sover och sover...

2 Augusti 2004
En ny era har börjat. Jag har blivit MAMMA!
Jag vet, det är inte klokt, och jag vet inte om jag känner mig som en mamma, men vem vet hur det känns... Det enda jag vet är att fokus i livet har fullständigt ändrat riktning, för alltid. Och det är nästan otäckt hur man kan älska en sån lite varelse så gränslöst från första stund! På en millisekund hade hon våra hjärtan i sina små händer, och jag och Stefan (och mormor, och morfar, och farmor och farfar och alla andra med för den delen) står fullkomligt maktlösa! Vad finns det som vi inte skulle göra för detta lilla liv?!? INGENTING! Hon är vårt allt!
I timmar kan man ligga och titta på hennes minspel och små fäktande armar. Och jag vet att jag låter så där smörigt småbarnsförälder-såld, men jag har inget att säga till mitt försvar! Det är jag!

Den andra augusti 2004 började vårt nya liv. Vi höll på hela dagen, och när natten nästan övergått till morgon kom hon till oss. Det lilla som var kvar av dagen tillbringade vi med att fånstirra på vårt underverk.
Det går inte att se sig mätt.